gymnasiearbeten

Svar: Experimentet resulterar i att decilitermåttet fryser fast på köksbänken, i den lilla vattenpölen.

Rent vattens fryspunkt och smältpunkt är 0 grader Celsius. Med andra ord är det där rent vattens fasövergångar från fast till flytande sker och vice versa. När natriumkloridet tillsätts i decilitermåttet tjänar det till att sänka vattnets smältpunkt/fryspunkt. Det sker då saltet påverkar vattenmolekylerna i iskristallerna och gör det svårare för dem att binda sig till varandra. När natriumklorid kommer i reaktion med isen löses nämligen dess saltkristaller upp och jonerna Na+ och Cl- frigörs. Jonerna beblandas med vattnets molekyler, något som försvårar vattnets bildande av iskristaller och bryter de molekylbindningar som utgör iskristallerna. Den process som startats, när vattenmolekylernas iskristallbindningar bryts, kräver energi och den tas från saltblandningen och omgivningen vilket leder till att temperaturen i blandningen sänks.

 När saltet blandas med isen börjar alltså isen att smälta och blandningen blir kallare. Den process som då startats är en energikrävande (endoterm) reaktion. Energin som behövs tas från saltblandningen och från experimentets omgivning, däribland från vattenpölens värmeenergi. Saltblandningen och pölen blir då kallare och efter en kort stund fryser decilitermåttet fast i köksbänken.

Vattens salinitet avgör dess smältpunkt. Det är med vanligt koksalt vi saltar vägarna under vintertid för att åstadkomma snö och isfria vägar. Saltvatten behöver alltså nå en lägre temperatur för att kunna frysa än sötvatten.

(Vattenmolekyler är i full rörelse, även i vad som till synes är orörligt vatten i ett dricksglas. Det är först när vatten fryser till is som vattenmolekylers rörelseenergi har bromsats så mycket att de binds till varandra i iskristaller.)

Svar: Ärtorna använder sig av vattnet som finns i den tillstängda flaskan för att börja gro. Syret i flaskan och druvsockret de består av används (förbränns) under deras cellandning, som frigör energi, till när ärtorna växer. En restprodukt från ärtornas cellandning, som avges, är koldioxid. Koldioxiden släcker ljuset när man för ner det i flaskan. Detta sker då eld måste ha syre för att existera. Syret har helt enkelt tagit slut i flaskan och ersatts av koldioxid.

Cellandning = Druvsocker + Syre = Koldioxid, vatten och energi.

Eldtriangeln. Vad som krävs för att något skall brinna (Alla sidor i triangeln måste finnas.)  I det utförda experimentet saknas syre inuti flaskan och därav slocknar stearinljusets låga!

(Koldioxid är tyngre än luft och kan tränga undan syrerik luft. Det är enligt den principen en koldioxidbrandsläckare fungerar. Koldioxiden tränger bort och avskärmar luftens syre så att elden kvävs.)

Näringskedjarapport:

En näringskedja påbörjas i i ena änden med producenterna.

I "xxx"-skogen kan vi påträffa många individer av barrträdet gran. Granen är en producent, som genom solljus, upptagning av koldioxid och vatten tillverkar glukos. (fotosynteserar) Glykosen kan sedan omvandlas till en mängd andra näringsämnen som exempelvis kan fungera som byggstenar till granens tillväxt.

En djurart som uppskattar granar är ekorren som bland annat livnär sig på granblommor och granfrukt (kottar).Ekorren äter av granens näringsämnen och genom det får den i sig av den energin granen producerat genom sin fotosyntes. Eftersom ekorren äter direkt från producenten kallas den för en förstahandskonsument. 

I sin tur har ekorren, arter som livnär sig på den. En av ekorrens predatorer är skogsmården, som blir andrahandskonsument i näringskedjan. Vidare har även skogsmården sina predatorer. Som exempel på en kan räven nämnas. Räven blir alltså tredje konsumenten i ledet. Samtidigt återfinns det inget djur som har den som sin föda. Därav blir räven en såkallad toppkonsument i denna näringskedja.

När räven till sist dör tar nedbrytarna/destruenterna vid. Destruenter kan vara svampar, mindre djur som maskar och bakterier. Destruenterna bryter ner de organiska substanser som exempelvis rävens döda kropp består av och vid nedbrytningen omvandlas dessa substanser till oorganiska mineralämnen. Nu kan producenterna åter använda dessa ämnen till sin fotosyntes och därmed har ett kretslopp slutits. Energin har passerat genom alla ovan beskrivna led.

Även fotosyntesen och cellandningen bildar tillsammans ett kretslopp: Kolets och syrets. Producenterna som ger upphov till syregas(O2) får vid konsumenternas cellandning tillbaka koldioxid(CO2) och vatten(H2O), och så går det runt.

En näringskedja innehåller endast leden från producenten till toppkonsumenten.

När många näringskedjor i ett ekosystem vävs in i varandra bildas en näringsväv.